Världens Positivaste person

En gång när jag jobbade på restaurang hade jag en vinöppnare, som jag när jag stod o kissade tappade i toaletten.
Jag vågade inte spola, för risken för stopp, så med armen ända ner till armbågen sänkt i mitt eget urinvatten kom jag på mig själv med att tänka: “Vilken tur att jag inte hade bajsat där också!”

Jag är världens positivaste person!

Med Thomas på Tantfik

Detta utspelar sig en sommar för några år sedan. Jag hade träffat Thomas på stan och vi hade pratat lite om det mesta. Jag berättar för thomas att jag tänkt på hur kul det vore om man mitt under rusningstraffiken stod i tunnelbanan mitt bland alla människor och lade av världens högljudda brakskit.

Hehe sade Thomas och vi pratade inte mycket mer om det.

Några dagar senare var vi, han och jag, på fiket som ligger i Mörby Centrums galleria. Det är ett riktigt tantfik det där: Dom har sådana där bakverk som bara tanter skulle få för sig att beställa, bakelser och sånt med körsbär på. Dom som besöker det där stället är också tanter. Lite finare tanter. Damer kanske? Jag och Thomas hade pratat om att vi skulle gå dit och fika någon dag. Thomas med sin dyra kamera kunde knäppa knäppa kort med sin kamera. En gång stod han med sin svindyra kamera med jätteobjektiv och fotograferade en hundskit, men bortsett från det han är duktig. Nu var vi i alla fall på tantfiket. Det var rätt lite folk på Mörby denna dagen.

Plötsligt kommer det två sådana där damer man kan tänka sig är målgruppen för tantfiket. Lite finare damer och den ena har päls. Dom passerar bakom Thomas. Jag sitter mitt emot. När dom är precis bakom, så lyfter han på ena skinkan och lägger av världens brakskit. Samtidigt ler han brett. Damerna stannar och tittar och dom ser helt förtvivlade ut, innan dom utan att säga ett ord går därifrån. Jag kiknar av skratt.

Det var roligt, tyckte jag.

Favorit i repris från Posten

Denna är också en favorit i repris. Handlar om när jag jobbade på posten. Postterminal.

Jag gick runt på betonggolvet och var väl på väg till kiosken. Det var juletid och jag skulle gissa sådär en tre till fyra år sedan. En truck stannar bredvid mig. Det är en “långbenstruck”. En sån med ~2+ meter låga gafflar som kan ta fyra av postens små (~78 kilos) lastbärare. I trucken står det en lirare som jag pratat med några gånger med tidigare. Han är ca 30 år gammal.

Han: Hej hur går det med julhandeln?
jag: Ja det går väl rätt OK, hur går det själv?
Han: Jag har bara köpt julklappar till mig själv. En Xbox360. På Media Markt.
jag: Jaså OK.
Han: Jag har en vanlig Xbox också, men den ska jag ge bort till min förra tjejs lillasyster. Hon är 16 år.
jag: Jaha vad snällt av dig.
Han: Ja, jag hoppas jag får knulla med henne.

ÅÅÅkej.

Judaskyssen

Jag låg vaken hela natten i går. Mest eftersom jag hade diarré, men dessutom tänkte jag på min självbiografiska bok som jag planerar.
Jag tänkte på en gång i åttan. På matematiken. Jag hade en kamrat på den tiden. Vi kan kalla honom Fredrik. Han och några kompisar kommer från Ljungaverk. Där hade dom gått i skolan fram tills i högtalet. I högstadiet hade dom i stället bildat ett gäng. Värstingarna från Ljungaverk. Fredrik fick vara med i deras gäng på nåder.
Mot mig var dom oftast elaka, taskiga. Ibland, dock; var dom trevliga och fick mig att tro vi alla var vänner. Inget ville jag hellre än att vara deras vän.
Sedan var det på matematiklektionen. Pojkarna hade satt sig tre på rad i en bänksektion med den fjärde bänken ledig. Jag hade varit mer än välkommen, just då, att få sätta mig där. Bli den fjärde musketören. Men jag tänkte på Fredrik. Tänkte att nog var han ganska töntig kille. Tänkte att han brukade kalla mig tjockis. Å andra sidan kallade han sig själv för tjockis också. Jag var trots allt hans kamrat.
Jag satte mig ensam på raden framför och slog upp matteboken. Då kommer Fredrik in, lite sent till lektionen och jag bjuder honom att sätta sig jämte mig, men han bara hånler åt mig. Han står där och hånler. Sedan sätter han sig naturligtvis på raden bakom, med dom andra.

han tog min plats.

Judaskyssen

Jag låg vaken hela natten i går. Mest eftersom jag hade diarré, men dessutom tänkte jag på min självbiografiska bok som jag planerar.
Jag tänkte på en gång i åttan. På matematiken. Jag hade en kamrat på den tiden. Vi kan kalla honom Fredrik. Han och några kompisar kommer från Ljungaverk. Där hade dom gått i skolan fram tills i högtalet. I högstadiet hade dom i stället bildat ett gäng. Värstingarna från Ljungaverk. Fredrik fick vara med i deras gäng på nåder.
Mot mig var dom oftast elaka, taskiga. Ibland, dock; var dom trevliga och fick mig att tro vi alla var vänner. Inget ville jag hellre än att vara deras vän.
Sedan var det på matematiklektionen. Pojkarna hade satt sig tre på rad i en bänksektion med den fjärde bänken ledig. Jag hade varit mer än välkommen, just då, att få sätta mig där. Bli den fjärde musketören. Men jag tänkte på Fredrik. Tänkte att nog var han ganska töntig kille. Tänkte att han brukade kalla mig tjockis. Å andra sidan kallade han sig själv för tjockis också. Jag var trots allt hans kamrat.
Jag satte mig ensam på raden framför och slog upp matteboken. Då kommer Fredrik in, lite sent till lektionen och jag bjuder honom att sätta sig jämte mig, men han bara hånler åt mig. Han står där och hånler. Sedan sätter han sig naturligtvis på raden bakom, med dom andra.

han tog min plats.