Category Archives: sundsvall

mina första hallisar/mitt första konsertmimne

Mora Träsk var på turné då jag var en mycket ung man. Fan vad jag gillade dem, tyckte om melodierna och texterna var riktigt fyndiga. Jag fattade inte hur dom kunde ha så bra texter, och vart de fick alla sjuka idéer från, till exempel det här då de kommer till ett träd i Tigerjakten:

Vi kommer till ett träd
vi kan inte gå runt det
det är mycket konstigt
vi måste klättra upp i det

I alla fall så var jag och såg dem live, minns inte vart det var eller vilket år det var, men jag minns att jag stod i publiken och såg idolerna köra sina låtar, och ni vet de kör rörelser till låtarna, och det tyckte jag var så pinsamt. Jag är gärna fjantig men har svårt att fjanta mig på kommando, det är väl någon hämning. Det är anmärkningsvärt för jag har alltid “gärna tagit på mig en clownroll”, för att citera min dramalärarinna Gunilla i gymnasiet.

Det är som den där gången då jag väntade på bussen runt Gissjö efter skolan i tvåan då tjejerna från Rombäck sjunger en sång om just Rombäck, typ att Rombäck är bäst eller nåt liknande och jag tycker det är så pinsamt att jag vill sjunka genom marken, men eftersom det inte går så lutar jag mig i stället bakåt och med flit ramlar baklänges så jag slår huvudet i gruset, börjar blöda, blir tagen till Fränsta Vårdcentral, åker in till akuten på Sundsvalls sjukhus, ingen aning om hur jag kom dit, blir rullad fram på brits samtidigt som doktorer och skötare tog prover och tempen bakom örat. Slutligen blir jag sängliggande hemma flera veckor med hög feber och hallucinationer; det ser ut som om ventilerna rör sig, som om mattorna rör sig, vardagsrummet är en stor lunga uppblåst som en ballong som jag klättrar på men jag får inte inte smälla den, för då sprängs mina trumhinnor sen dör först jag sedan alla andra med. Det är som en bana i ett TV-spel då lungorna upprepar sig rekursivt i all oändlighet och jag måste klättra på dem för att komna in i sovrummet men jag vill inte spräcka dem och kommer inte vidare eller framåt.
Jag hatar pinsamma grejer. Och som sagt så Mora Träsk ville jag sjunka genom jorden, precis som några år senare, och precis som den gången gick inte det, så jag lade mig i stället på magen under hela spelningen och blundade. Skit samma det är ju musiken jag vill åt, och den hör man även om man ligger ner.

 

Jag fattar inte varför jag tycker sådana här grejer är så pinsamt.

Det är mycket konstigt

3 Comments

Mobbing / pennan

I högstadieklassen under mig gick en tjej som var mobbad. Hon mådde jävligt dåligt. En gång lånade jag en penna av henne, och märkte då hur hon reagerade på det med misstänksamhet, som om jag skulle göra henne illa, och att det där med pennan var början på något elakt skämt eller liknande. Jag såg hur tankarna snurrade runt som fan i skallen på henne, innan hon tillslut motvilligt räckte över den till mig. Pennan. Det var glitter på den. En lila glittrig blyertspenna med ett sudd på toppen. jag använde och lämnade tillbaks den efter lektionen. Hon hade troligtvis räknat med att jag skulle bryta i sär eller sno den, eller doppa den i toaletten, men jag är inte sån.

I alla fall så gjorde mobbarna allt möjligt elakt mot tjejen; Kritiserade hennes kroppsform, utseende och beteende. Och värre saker. En dag för henne i skolan måste ha varit en dag av terror.

Hennes morsa var på skolan en dag. Säkerligen i samband med lärare och rektor som skulle “ta tag” i situationen med mobbingen som försegick. Därför gick de i tandem i korridorerna på Fränstaskolan, morsan och hon, och om hon tyckte det var plågsamt att gå i skolan där i vanliga fall, så tyckte hon det var dubbelt så jobbigt att ha mamma i sitt följe.

Morsan å sin sida underlättade definitivt inte situationen genom att ha en reklamjacka för kexchoklad på sig. God och glad Kexchoklad stod det i ett tryck på ryggen.

Det som var menat att vara ett besök för att stävja mobbingen spädde i stället på den. Så tokigt kan det alltså bli. Och denna tjejen kunde lägga olika varianter av “god och glad” och “kexchoklad” till listan över öknamn.

Jag hatar skolan,

Leave a comment

Min farsa på Posten

Min farsa var lagledare och lantbrevbärare. En gång var det en gubbe från Gissjön som ringde till kontoret, där en av damerna svarade.
Han skällde som fan, gubben, och berättade att han absolut inte tänkte finna sig i att flytta sin brevlåda ner på vägen, vilket posten föreskrivit honom att göra.

Saken var den att det var mitt i vintern, dåliga vägar och gubbens hus låg på toppen av en kulle vid slutet av en privat väg som visserligen var plogad, men saltad var den inte, så det var svårt att ta sig upp.
Posten hade därför informerat gubben att han var tvungen att flytta brevlådan 150 meter från slutet ner till början av vägen, varpå gubben hade fått ett rejält psykbryt.

Kollegan som tog emot samtalet var aldeles skärrad då farsan avslutat sitt distrikt. Hon berättade om gubben som ringt och skällt och svurit.
Då satte sig farsan i bilen och åkte ut till Gissjön, upp för backen och klampade in till gubben i köket och undrade vad som var felet.
Gubben blev helt paff. Jag tror han sket i byxan. Ingenting var längre fel. OK, bra!! sade farsan och berättade för gubben att han kunde välja mellan att flytta ner lådan och vara utan post.

Efter några dagar stod plötsligt lådan där den skulle.

Det är lätt att ringa och vara oförskämd, men att sedan stå för det då man blir konfronterad med sitt eget dåliga beteende är inte alls lika lätt.

Detta var ett bra budskap i denna tycker jag. Gör inte grejer du inte kan stå för sen om nån frågar.

Leave a comment

blockmongot

På posten en gång var det en specialtjej som var vikarie gick runt med kryckor och var lite skum. Minns inte om hon kallades blockmongot eller om det var käppmongot. Minns inte heller om hon verkligen gick runt med kryckor heller för den delen.

I alla fall så hade alla sina matlådor i kylskåpen och som i alla personalmatsalar blir det lite si och så med ordningen. Smutsig disk och gammal möglig mat i kylarna, varför lotten föll på blockmongot att rensa ut kylen. Titta på gammla grejer och kasta dom i soporna.

I alla fall så tyckte den här tjejen detta var helt ok. Kul att prova lite nytt. Felet var bara att i stället för bäst före datum hade hon tittat på förpackningsdatumet, och kastat nästan allt.

Det var så hon förtjänade sitt smeknamn.

Leave a comment