Jag och Andreas var ute och skulle hjälpa någon man som hade stora problem med din PC.
Felet var att hans startmeny hade hamnat i vänstra hörnet i stället för i nederkanten på skärmen. Eller var det högra hörnet?
Efter att ha hjälpt honom frågade han oss om vi brukade äta vitaminer och tog fram sin sana-sol-flaska dom han rekommenderade varmt.
Sen ville han söka på internet: jordstrålning.
Vilken mupp…
Hej bloggen sen ska jag berätta då friårsvikarien kör på min fot med full fart med ledstaplaren.
Eller fot och fot jag drog ut foten fort som fan och kvar var min böjda skyddsko som såg ut som ett stort “U” mellan trucken och pallen (europapallen).
FAN HELVETE då blev jag sur.
sen märkte han det var lite konstigt stämning mellan oss, friårsvikarien, så efter ett par dagar bestämde han sig för att bryta isen med denna fras:
“Har du druckit kamelmjölk?”
Vi blev bjudna på golftävling med jobbet. Det var IBM som bjöd och så var det på Danderyds GK, och min kompis hade precis börjat spela och tyckte det var kul. Jag hade inte spelat på 10 år men tänkte OK att då är väl jag och kollegan på samma nivå ungefär, så jag tog farsans golfset och anmälde mig. Jag hade inte direkt 36 i handikapp, villet var kravet, men det är nog lungt tänkte jag, eftersom det hade inte min kompis heller.
Samma dag vi skulle åka gick jag reda på att kollegan var sjuk, men jag åkte ändå.
På inskrivningen sade jag att jag hade glömt mitt golf-ID, att jag var medlem i “Visingsö GK” och hade “36″ i handikapp. Sen fick jag poletter att köpa bollar på driving rangen med, och då jag stog där och slog och bollarna kom snett och kort och det var inte alls rena träffar så ångrade jag mig ganska mycket, och tänkte att det var nog inte en så bra idé det här i alla fall.
Jag hamnade i en boll med tre andra. Vi skulle tävla tillsammans i poängbogey. Det var en vitskäggig projektledare som jag inte kände själv men som jag kände igen för vi kom från samma jobb, och två personer till (som jobbade på andra företag). Projektledaren var en riktig tävlingsmänniska, någonting man knappast kan säga om sig själv, och han blev lite bekymrad då det uppdagades att jag inte spelat golf på så länge, och sedan då det visade sig att jag inte alls spelade bra, men han höll masken. Till en början…
Jag slog kort, snett och många slag. Kom jag längre än till damernas tee, var jag i ställetute på ena eller andra sidan av banan, och letade förtvivlat efter min boll som jag aldrig lyckades hitta men som alltid hittades sedan slog jag igen och igen medan de andra höll masken men projektledaren började tappa tålamodet. Efter två timmar med lika många kvar, då det stod klart att han inte skulle vinna pris vare sig för längsta driven eller närmast hål (de hade en delmoment att den som slog ut längst från nåt hål, eller kom närmast hålet skulle kunna få speciella priser med), så blev projektledaren uppgiven och tillslut också arg. “Plocka upp bollen”, sade han åt mig barskt: “du har slagit åtta gånger nu redan, det blir inga poäng på detta hålet”, “Det där var inget särskillt bra slajg”, eller “om du slår kortare än hundra meter får fan du leta upp bollen själv också” et cetera.
I alla fall så var det på slutet knappast någon njutbar upplevelse.
Sedan äntligen i mål efter världens längsta golfrunda fick vi mat och sedan räknade vi poäng. Jag hade skrapat ihop fyra poäng på arton hål, vilket var klart sämsta resultatet av alla ca 70 som tävlade den dagen, men vi hade nog ändå inte vunnit, eller jo om jag hade varit lika bra som jaf var dålig kanske…
Jag fick en isskrapa med IBM tryckt på.
Projektledaren fick en isskrapa med IBM tryckt på.
Det kan han ha, den jäveln.
Då jag var en ung man i tonåren hade jag en katt Zorro. Han brukade sova på min mage då jag sov.
En gång vaknade jag och bredvid mitt huvud på kudden låg en vit mask och krälade på kudden.
Då förstod jag det var avmaskningsdags…
Det var en snubbe med krulligt hår som körde runt på trucken. Det var en sådan där med skitlånga gafflar som kan ta trucka två pallar, men inte lyfta dem högt. En lång truck med stor svängradie med skön snubbe i.
Han hade kört på en kille, som tydligen gått runt en krök på väg ut på lastkajen eller nånting sådant.
Snubben ba: “– ååh jag körde på en kille han kom ut här i gången då jag skulle svänga…”
“–Ååkej gick det bra?”, svarade jag…
“– Ja han bara flög åt sidan… Det var tur han var så tjock. Han bara studsade lixom…”
“– OK”
” Och du vet han skadade sig inte för att han var skyddad av allt fett, men han for som en flipperkula då jag körde på honom, …och du vet, jag har ju inga bromsar på denna…” fortsatte han, och klappar på trucken.
Vilken jävla mupp.
Hej bloggen!
Min första CD-skiva jag köpte var en trippelsamlingsskiva med Elvis. Jag älskade Elvis när jag var liten.
Jag hade pikéttröjor randiga i svart och beige och rött med broderad Musse Pigg vid ena bröstet. Han spelade golf på tröjan. Jag spelade golf i tröjan.
Fast jag bara blev pyttelite bättre på det, höll jag ändå på med golfen i flera flera år. Sen så redigerade jag även golftidningen i QuarkXpress på vår Macintosh Performa 5200. Jag vet inte ens om jag tyckte om att spela golf, och golftidningen tyckte jag inte om att hålla på med men jag ville göra farsan glad, så vi höll på med den tillsammans. Elvis tyckte jag om.
Och Conan Barbaren.
Mora Träsk var på turné då jag var en mycket ung man. Fan vad jag gillade dem, tyckte om melodierna och texterna var riktigt fyndiga. Jag fattade inte hur dom kunde ha så bra texter, och vart de fick alla sjuka idéer från, till exempel det här då de kommer till ett träd i Tigerjakten:
Vi kommer till ett träd
vi kan inte gå runt det
det är mycket konstigt
vi måste klättra upp i det
I alla fall så var jag och såg dem live, minns inte vart det var eller vilket år det var, men jag minns att jag stod i publiken och såg idolerna köra sina låtar, och ni vet de kör rörelser till låtarna, och det tyckte jag var så pinsamt. Jag är gärna fjantig men har svårt att fjanta mig på kommando, det är väl någon hämning. Det är anmärkningsvärt för jag har alltid “gärna tagit på mig en clownroll”, för att citera min dramalärarinna Gunilla i gymnasiet.
Det är som den där gången då jag väntade på bussen runt Gissjö efter skolan i tvåan då tjejerna från Rombäck sjunger en sång om just Rombäck, typ att Rombäck är bäst eller nåt liknande och jag tycker det är så pinsamt att jag vill sjunka genom marken, men eftersom det inte går så lutar jag mig i stället bakåt och med flit ramlar baklänges så jag slår huvudet i gruset, börjar blöda, blir tagen till Fränsta Vårdcentral, åker in till akuten på Sundsvalls sjukhus, ingen aning om hur jag kom dit, blir rullad fram på brits samtidigt som doktorer och skötare tog prover och tempen bakom örat. Slutligen blir jag sängliggande hemma flera veckor med hög feber och hallucinationer; det ser ut som om ventilerna rör sig, som om mattorna rör sig, vardagsrummet är en stor lunga uppblåst som en ballong som jag klättrar på men jag får inte inte smälla den, för då sprängs mina trumhinnor sen dör först jag sedan alla andra med. Det är som en bana i ett TV-spel då lungorna upprepar sig rekursivt i all oändlighet och jag måste klättra på dem för att komna in i sovrummet men jag vill inte spräcka dem och kommer inte vidare eller framåt.
Jag hatar pinsamma grejer. Och som sagt så Mora Träsk ville jag sjunka genom jorden, precis som några år senare, och precis som den gången gick inte det, så jag lade mig i stället på magen under hela spelningen och blundade. Skit samma det är ju musiken jag vill åt, och den hör man även om man ligger ner.
Jag fattar inte varför jag tycker sådana här grejer är så pinsamt.
Det är mycket konstigt
Då jag gick i mellanstadiet var jag en ung scout. ▲Var inte sådär väldigt hängiven, men någon gång i veckan slog jag knopar, åt myror och kottar och sånt som scouter gör tillsammans och en gång så campade vi.
Det var rätt uppfuckat: i vanliga fall så campar väl scouterna i skogen, men vi hade åkte ut till nån av tjejernas farsas sommarstuga och tältade där på tomten. En sådan där gammal stuga utan el och med utedass ni vet, typ som i Farmen, fast utan Gutta. Sen gjorde vi scoutgrejer: eldade, grillade pinnbröd, hajkbanan, värmde upp platta stenar som man kan steka grejer på, sådana plattor som inte får kylas ner för snabbt för då spricker dom men dom sprack ändå för någon hade skvätt vatten på dem då de låg vid bryggan för att kallna.
Det var +4°C i vattnet sade någon, men vi badade ändå. Det var kväll. Man skulle doppa sig för att imponera på tjejerna, och det ville jag göra så jag doppade mig och fick en chock. Jag kunde inte röra en fena men lyckades ändå på något vis manövrera mig in mot stranden. Kramp? Fy fan vilken dum idé det var. Jag förstår att folk drunknar snabbt efter att ha ramlat ner i en isvak…
Sen bytte vi om. Av med de blöta kläderna. Först stod jag utanför tältet och vaktade medan Roy bytte om, sedan stod han utanför tältet och vaktade medan jag bytte om, men jag ville inte visa snoppen för någon. Den var inte stor i vanliga fall och den var verkligen inte stor efter detta isbad, och sen var det det där med puberteten som lyste med sin frånvaro; ett eller två hårstrån på könsorganet max. Vakt eller inte, risken att bli upptäckt var för stor så jag drog på mig torra byxor på de blöta kalsongerna, sedan åt vi pepparchips. Busade lite eller vad fan man gör i den åldern, sedan ner i sovsäcken i tältet och sova.
Sedan blev jag sjuk.
En riktigt dunderförkylning. Det är priset jag betalade för att behålla kalsongerna på. Priset för att behålla min integritet.
gräddtårta, originally uploaded by doddo.
Hej Bloggen! Visst blir man glad då man får tårta?
Visst äter ni den också från mitten och utåt? Hur kommer ni annars åt jordgubbarna som ligger där men inte längs med kanterna?
På mitt förr-förr-förra jobb gjorde vi alla fall så då det bjöds på tårta, och det var ofta.
Jag hade sett till att tomten gav mig en Smithsskiva “hatful of hollow”, det var 10 år sen nu, och åt min kusin hade tomten fixat en merzbow/gore beyond necropsy. Skitful, och lika bra som den såg ut.
I alla fall framgick det under kvällen att kusinen (som är en riktig vän), att hen börjat sluta med julklappar. Den skrivelsen fanns att läsa i skunkdagboken, tydligen sedan minst flera månader. Något jag missat.
Då blev jag sur, smög fram till tomtesäcken, till bredden fylld med överraskelser, fiskade upp skivan ur och lade den i fickan på orginalduffeln. Sedan tog jag på mig den och gick ut, tände ciggen och öppnade julklappen, oj en Merzbowskiva, tack så mycket, tomten.
Fan va nice.
