Jag har inte alltid jobbat med data. En gång hade jag ett jobb som diskare.  Ett sommarjobb. Solen låg på i diskrummet och det var varmt som fan. In kom disken, huller om buller. Matrester som skulle skrapas, glas att skölja, varma stekpannor, byttor och kastruller . I bland var det stressigt men oftast helt OK. Bäst var det när de bytte fat.

Det första man tappar ur ett nybytt fat skummar och går inte att med gott samvete servera till gästerna, så det tappas i kanna och åker direkt ut till disken. Diskarens gräddiga guld. Det var förbjudet att dricka på jobbet men jag var rebell. Varenda gång en kanna ställdes ut var det som en liten julafton.

En gång stod jag där i värmen, rummet fullt med disk. Jag hade tagit några klunkar ur ett glas öl och konstaterade först att livet är toppen, en fest. Rätt OK. Den andra tanken som slog mig var att jag undrade var sjutton hade ölen kommit ifrån? Yuck.

Jag hade som barn en del djur, inte jag kanske men de fanns i familjen.  Min syster hade genomskinliga grodor med röda ögon. Dom var vidriga grodor med vidriga röda ögon. Håll dom mot en lampa och du får se alla inälvor!

Sen hade vi en hund. Den var fin! Var det en dobermann? Jag var yngre än fem men jag minns ändå att jag brukade bita henne tills hon började yla och att hon blev avlivad och att jag trodde det var mitt fel.

Sen hade vi en katt som blev påkörd av en traktor. Osten hette den. Inte traktorn. Bonden i traktorn kom med kvarlevorna i en påse så att mina föräldrar kunde identifiera kroppen. Jag var 11 eller något. Gillade lego. När jag fick reda på att Osten var död och varför, så blev jag inte ledsen men jag låtsades  bli det, så att jag kunde få min mamma att köpa mig lego. Det fick jag. En liten ask. Var det en bil? Nöjd med bytet hoppades jag att den andra katten skulle dö den med; vem vet, kanske skulle jag kunna få en ask lego.

Jag tycker inte att barn skall ha djur. Jag borde i alla fall inte haft det.