Jag var inte vad man skulle beskriva som en “häftig” kille när jag var yngre. De flesta jämnåriga hade redan druckit hembränt och haft sina första samlag. En kille hade blivit så full att han sket i byxan, andra höll på med sattyg och snusade baksnus.

Jag gick på LAN party. Inte ens där var jag betraktad som häftig. Jag var för intensiv. Åtminstonde tror jag att det är en del av förklaringen. I alla fall hade jag en kompis på den tiden. En kille som var vad man kan betrakta som nörd. Daniel. Jag tror han var poppis men det är för att han var såpass snäll. Han var intresserad av data och att bygga baslådor och subwoofers. På sin dator hade han ett program som kunde rita grafer baserat på några värden han kunde hämta från sina baslådor och jag tror dom mätte hur mycket bas det var i dom. Vi brukade ialla fall LAN:a och han var bäst på alla spel.

Och så var Daniel bäst på Diablo II. Jag var bäst på Civilization II, men det brukade vi aldrig spela. I alla fall vi spelade Diablo 2 en hel del och det fanns en quest där man skulle samla Mephistos Soulstone och jag var så trött för klockan var mycket, så jag sade Mephistos Solstol av misstag.

Roligare än så var jag inte på den tiden.

This post was published Monday 9 March, 2009 kl. 7:37 pm i anekdoter. Du kan följa kommentarer genom RSS 2.0. Du kan Leave a comment, eller trackbacka från din egen webbplats.

views: 281