Dagen då jag räddade livet på ett litet barn.

Detta är någonting som helt klart skall dokumenteras inför mina kommande memoarer. Det var inte alls så länge sedan. Säg två år? -Ja, nånting sådant.

Jag var ute med min fru, min svärmor och Liisa. Dom hade väl skräddat hela dagen eller nåt, och vi var på Hornsgatan och skulle gå och äta.

Första stället var proppfullt. Ett ställe med en hel del barnvagnar. Vet inte vad dom har för smak på maten, men jag tror den är OK. Där satt i alla fall en ung mamma och åt, samtidigt som hennes lille son (eller dotter det är svårt för mig att veta)  satt i stentrappan och lekte. Tänk dig att det är ett ställe med lite nivåskillnad där gången är en stentrappa, eller en trappa med klinker som bildar sylvassa trappsteg.

Sonen satt i alla fall och lekte när vi gick in. Vi gick en runda, och samtidigt som vi bestämde oss för att gå på Ellora i stället så började barnet i trappan tappa balansen. Barnet ramlade baklänges i med våldsam fart. Huvudet var på väg mot trappan, precis mot en av de skarpa kanterna på trappsteget. Barnet var på väg ner för trappan, med bakhuvudet före mot en säker död, men precis innan huvudet nådde trappan var jag där med handen. Handflatan mellan bebisens huvud (japp det var en bebis med mjukt huvud som inte fontanellerna vuxit ihop på) och trappsteget.

Jag fångade upp det lilla huvudet, samtidigt som mamman rusade upp. Hon tittade mig tacksamt i ögonen med sina glansiga. Jag log mot mamman, rättade till bebisen, rättade till originalduffeln och gick till Ellora.

Jag gillar Indisk mat.