Detta utspelar sig en sommar för några år sedan. Jag hade träffat Thomas på stan och vi hade pratat lite om det mesta. Jag berättar för thomas att jag tänkt på hur kul det vore om man mitt under rusningstraffiken stod i tunnelbanan mitt bland alla människor och lade av världens högljudda brakskit.
Hehe sade Thomas och vi pratade inte mycket mer om det.
Några dagar senare var vi, han och jag, på fiket som ligger i Mörby Centrums galleria. Det är ett riktigt tantfik det där: Dom har sådana där bakverk som bara tanter skulle få för sig att beställa, bakelser och sånt med körsbär på. Dom som besöker det där stället är också tanter. Lite finare tanter. Damer kanske? Jag och Thomas hade pratat om att vi skulle gå dit och fika någon dag. Thomas med sin dyra kamera kunde knäppa knäppa kort med sin kamera. En gång stod han med sin svindyra kamera med jätteobjektiv och fotograferade en hundskit, men bortsett från det han är duktig. Nu var vi i alla fall på tantfiket. Det var rätt lite folk på Mörby denna dagen.
Plötsligt kommer det två sådana där damer man kan tänka sig är målgruppen för tantfiket. Lite finare damer och den ena har päls. Dom passerar bakom Thomas. Jag sitter mitt emot. När dom är precis bakom, så lyfter han på ena skinkan och lägger av världens brakskit. Samtidigt ler han brett. Damerna stannar och tittar och dom ser helt förtvivlade ut, innan dom utan att säga ett ord går därifrån. Jag kiknar av skratt.
Det var roligt, tyckte jag.
Vad du skriver bra Petter jag har aldrig sett din blogg förut. Väldigt roligt men
så undrar jag är jag en tant eller, inte en dam va? Nä kunde tänka mig det
Men det var en bra historia. kram från mormor