När jag var mitt emellan barn och tonåring hade jag en god vän som var bonde och bodde på en stor bondgård. Det var inget snack om att han en dag skulle ta över bondgården och alla hektar åkermark och alla mjölkkor, köttkor och grisar. Köttgrisar.
Vi hade ofta trevligt i naturen, han och jag. Lekte. Fäktades med pinnar, läste serietidningar, bygde kojor och tittade på TV. En dag ringde Jonas till mig. Det var så han hette. Bondpojken. Min kompis. Han ville att jag skulle komma och hälsa på, och varnade mig samtidigt för att inte bli avundsjuk. Det visade sig att han hade fått en Amiga 500 av sina föräldrar, och att den stod i hans rum. Avunsjuk blev jag inte men klart imponerad. Så vi ägnade många dagar framför hans Amiga. Framför allt spelade vi Golden Axe II. Jonas envisades med att vara dvärgen. Dvärgar är sju gånger starkare än människor påstod han bestämt. Jag var skeptisk. Det är jag fortfarande.
I alla fall reagerade jag över en lapp som satt på anslagstavlan i hans rum vid amigan: “insert = sätta in” stod det.
Insert = sätta in.