Du kan aldrig fatta vad dom stoppar chem trails i maten du äter!!1

Idag var jag ute på resturang och åt lunch. Bolgonaise.

Vad är det jag äter, undrade jag. Är det kött från ett djur, eller från flera olika? Är det flera olika arter i bolgonaisen? Är det häst? Lite ko? Gris? Är det krokodil eller zebra? Undrar vilka länder den här maten kommer ifrån, är det flera olika länder? Och har dom köpt köttet från kötttjuvar? Eller från skansens frysboxar? Eller är det ens kött jag äter? Och varför smakar det korv om bolgonaisen? 

Och var är basilikakvisten?

100% ren glädje

När jag jobbade på postterminalen för ca tio år sedan var jag 193cm lång och vägde 92kg inklusive dom gröna skyddskorna med stålhättor. På min avdelning där jag jobbade väger vi in brev. En del av breven är plastade tidningar, och en del av tidningarna är porrtidningar, men dom är inte plastade utan ligger i stället diskret förslutna i vita kuvert.

Programmet som räknar ut vad varje distrubitör skall betala läser in data från en stor våg där man ställer lastbäraren med breven i, och en liten våg där man lägger ett (eller ibland flera) viktexemplar, sen matar man in lastbärarens vikt (taran) med en scanner och så räknar programmet ut hur många brev det är totalt på den stora vågen. Sen tillslut jämför man det uträknade värdet med vad som står på följesedeln och så kollar man om det stämmer eller inte.

Är det tidningar så sparas ett viktexemplar undan och jag vet inte hur länge de arkiveras men tillslut kastas dom bort.

En gång så var det tre stora soptunnor av plast proppfulla med porrtidningar som jag körde iväg med med trucken och hällde i pappersåtervinningen: En stor container av metall som stod mot kajkanten.

När jag gick ut på kajen igen efter ett par minuter för att ta en cigg; Malboro light (för jag rökte på den tiden), så såg jag hur städaren, han med hästsvans, som åkte runt på en stor industristädmaskin (tänk dig typ en åkgräsklippare som städar i stället för att klippa gräs) fick syn på tidningarna i containern. Han stannade och kastade sig med ett glädjetjut ner i den och plockade på sig varenda en av de där runkblaskorna, eller han hoppade ner flera gånger för det var omöjligt att få med sig allt på en vända.

Jag blev glad för jag visste att jag nyss bevittnat 100% ren glädje. Han roar sig säkert med de där tidningarna än idag.

Du kommer aldrig att tro vad den här förbannade hisshäxan gjorde.

Nu var det en flera hundra år gammal kärring vid tunnelbanestationsplattformen som smet in i hissen vid Slussen innan jag hann dit fast vi skulle fått plats allihopa med barnvagn och allt.

Hon drog igen hissdörren efter sig på ett i mitt tycke oschysst sätt när hon såg mig komma närmare med barnvagnen, och försvann upp.

I stället för att grina som en liten bäbis tryckte jag ner hissen och väntade…

BW_elevator_inv

När hissen kom ner igen efter hundra år var kärringen fortfarande kvar i hissen. Hon var arg som en geting och ett bi: “Du tryckte ner mig” sade hon anklagande och spände två skelande häxögon i mig så jag fick kalla kårar längsmed ryggraden. “Japp”, svarade jag. “Ingen fara nu trycker jag upp oss igen”. Hon hoppades att jag skulle be så hemskt mycket om ursäkt men jag vet att man har gott om tid på sig att gå ut ur hissen då den stannar både uppe och nere. Dessa hissar är nämligen extremt långsamma, och jag såg ju med egna ögon hur snabb kärringen var. Hon gillar helt enkelt att vara sur och åka upp och ner i hissen. Det kan finnas andra förklaringar också men ingenting annat verkar logiskt för mig.

Iallafall så åkte vi upp utan att småprata. Sen frågade jag kärringen om hon ville att jag skulle trycka ner henne igen, eller om hon hade tänkt gå ut den här gången, men hon svarade inte, utan pressade sig ut på ett i mitt tycke ouppfostrat sätt och försvann sen ut genom spärrarna i februarievintern och har inte synts till sedan dess.

En fascinerande människa.

Rätt och fel.

Att göra folk besvikna, och inte leva upp till deras förväntningar är karaktärsbyggande.

Eller det beror på, ibland kan det vara precis tvärt om.

Solar_system_earth-4

Det finns inga enkla svar, eller jo det gör det förresten. Det finns en hel del.

Skulle du stjäla teknologi från en främmande civilisation, om du visste att det kunde ta dig 40 000 ljusår närmare jorden? Fast kapten Janeway sagt klart och tydligt nej?

Skulle du göra som USS Equinox (NCC-72381) , och använda “Spirits of Good Fortune” för att propellera warp driven för att komma snabbare hem, fastän det var levande utomjordiska varelser?

Nej jag skulle inte det, och nej, absolut inte.

Eller det beror på.

Nelix Gyllenhaal

I förra veckan sade en kollega jag aldrig pratat med innan att jag var lik han kändisen i Prince of Persia (spelfilmen, inte spelspelet) Jake Gyllenhaal. Ja han från broke back mountain.

Det har att göra med att jag börjat med tofs. Jag längtar tills håret blir längre så jag slipper ha den mitt på huvudet, men den som väntar på något gott…

Apropå dey har jag börjat kolla igen på Star Trek: Voyager och konstaterar att största misstaget Captain Janeway gör är o fiska upp Neelix det första hon gör då hon hamnat i deltakvadranten.

Näst största misstaget gör hon fyra avsnitt senare i Phage, då hon letat upp Vidiianernas skepp så dom kan ge Neelix Kes ena lunga tillbaka efter att tagit hans båda med sina medical tricorders/organ harvesters.

Sen minns jag att dom gör ett stort misstag ännu längre fram i tiden då de återupplivar Neelix efter att han varit död (det avsnittet då han upptäcker att hans gudar inte finns, för var var dom då i så fall?).

Grgr

Idag på taco tuben satt en riktigt fet man i fyrtioårsåldern med för korta mjukisbyxor och åt en påse (ahlgrens) bilar.

Han åt och tuggade/smaskade med öppen mun. Gott.

Klockan var runt åtta på morgonen.

Sen när godispåsen var slut lade han in en fet snus.

Störigt

En sak jag stör mig på i windows är när man trycker “shut down” och sen går man och lägger sig.
Nästa morgon ser man att datorn inte alls stängt av sig. I stället frågar den (notepad.exe) om man vill spara ändringarna i “Untitled” .

Hade jag tryckt på “shut down” om jag hade velat spara de ändingarna i “Untitled” eller?

Fifteen minutes of fame.

När jag tränade judo i min ungdom så hade vi en judouppvisning på Ånge Kabarré. Eller hur stavas det? kabare? Cabaret? Skit samma. Folk som sitter och tittar i alla fall på lokala talanger från Ånge kommun, och då ska man tänka på att Takida är från Ånge kommun. Det var rätt många där och kollade, min gamla Fysiklärare bland annat. Mårten.

Mitt bidrag var iallafall att visa iklädd judodräkten hur man gjorde en kullerbytta.

Jag gjorde kullerbyttan, och alla tittade.

Mina fifteen minutes of fame. Mina tonårsdagar i ett nötskal.

En fattig man

Idag på väg hem från träningen så mötte jag en fattig man på Sveavägen på Odenplan. Han var kort och hade hela men inte rena kläder på sig och så hade han en genomskinlig plastpåse på handen. Antar för att skydda sig mot bakterier och kall blåst. Jag tror inte att han var  full.

Han frågade om jag hade en tia eller en tjuga för han var så hungrig.pastant

- Näää, svarade jag, jag har inga kontanter.
– Men kort går också bra, svarade han, vi kan gå på McDonald’s precis här, eller vilken tycker du är bäst? Frågade han och så pekade han på falafelkungen bredvid.
– McDonald’s, svarade jag, där vet man vad man får.
Han höll helt klart med, så vi gick in där och ställde oss i kö.
– Kan jag ta chicken wings?
– Javisst, svarade jag.
– Och en Cola?
– Javisst, svarade jag igen.
– Vad jobbar du med?
– IT
– Vad tjänar du?, frågade han då och tittade på mig.
– Jag har så jag klarar mig, svarade jag då.
Mannen beställde en största mealen med chicken wings.
– Tjänar du 30 000:-?, frågade han mig då.
– Vill du ha dip med, frågade hon i kassan.
– Mer, svarade jag.
– Jag tar två dip. En av varje. Nej förresten, ta två BBQ, sade han till kassörskan.
– Tjänar du 40 000???, frågade han mig.
– Mer, svarade jag igen.

 

Då beställde han fyra dipsåser BBQ.

Sedan efter att ha betalat ordern skakade jag hans hand i plasthandsken och gick vidare hem.

Så är livet: jag har det mycket bättre än han (tror jag), och både han och jag har det mycket bättre än kycklingarna i burken.

Sammanfattning året 2014

Detta supervalår har varit mycket bra. Jag har varit i Tallinn och ätit på Olde hansa. Medeltidsmat. Det kan ha varit tionde gången på ungefär lika många år. Och så har jag varit på livrustkammaren och klätt ut mig till riddare fem gånger i år. Ja har fått en syskonson med som det ska bli kul o träffa. Och så har jag fått många nya vänner (på facebook men i alla fall)

Vad har mer hänt? Jag har vaknat varje dag med ett leende på läpparna och somnat varje dag med ett leende på läpparna. Det är nåt värdefullt. Har jag hittat lyckan? Ja för länge sen.

Och så har jag börjat träna men nu har jag under julen samlat på mig stora rikedomar av konserverad energi runt buken som jag skall omsätta i muskler innan sommaren.

Och så har jag fotat en hel del chem trails…

Sammanfattningsvis har det varit ett bra år. Det jag hoppas inför 2015 är att gå på Olde Hansa i Tallinn, gå på Livrustkammaren och klä ut mig, o skaffat ännu mer vänner.