Instagram

Jag kollar en hel del på instagram; det finns många intressanta bilder där. Idag, till exempel, såg jag vad som vid första anblick såg ut att vara en uppförstorad lunga med flimmerhåren och vad mer det är för grejer som finns där, eller någon annan typ av kraftfullt förstorad inälva som man inte kan se med blotta ögat, utom i en faktabok eller motsvarande, fotade av han den kända fotografen som gjorde “ett barn blir till”-bildserien eller vad den nu heter, men som i själva verket visade sig istället vara pulled pork.

Hur fan kan man äta det?

Absolute zero.

Snart är man död, och jorden slocknar. Sen slocknar solen, och så läste jag i en bok av Stephen Baxter att om flera miljarders år tar universum slut, slocknar och allt blir kallt och grått.

Absolute zero.

 

Men det ligger ju långt fram i tiden. Vad bra. Först och främst kommer morgondagen med nya utmaningar och möjligheter. Lönen, till exempel, sätts in på kontot (eller den del av det man tjänat ihop man får den stora äran att förfoga över själv), och då gäller det att skynda sig; jag behöver nya löparskor, flera nya böcker och Lindsey Stirling-konsertbiljetter. Det och mycket mer; Allt ska jag köpa i morgon, för man måste skynda sig. Det går fort: Swisch säger det och sen är alla pengarna slut igen.

money4money4money4

Absolute zero.

När man dör

En vacker dag är man död, och då avgörs det eventuellt om man kommer till himlen eller om det är helvetet man får spendera evigheten i, steglad av små djävular som gnider in en med glödande kol. Eller om man återföds som en bläckfisk, eller en åsna eller dylikt.

Men först så särskådas ens livsverk; under en himmel skymd av alla CO2-utsläpp man producerat genom vindkraft, bilresor, flygresor etc. står man på ett berg av sopor man producerat under sin livstid, omringad av alla de djur man ätit. Små djur står långt fram: kycklingar, höns, en anka, några kalvar kanske, sedan lite längre bak grisar, kor och älgar, renar och de åsnor man ätit egentligen, men som man trodde var oxfilé.
Längst fram så var de röda lössen som finns i godisar man ätit, men dom ser man inte.

Så får man försöka övertala alla att man egentligen är snäll, men då kommer alla tiggare man inte gett pengar till, eller som man bara gett en krona till, eller alla fattiga barn i afrika och avslöjar en. De undrar varför man har ölmage medan dom svälter.

Man berättar att man brukar hålla upp dörren åt folk, att man är oftast trevlig och brukar bjuda på tacos, men hjälper det? Sen berättar man att man ibland reser sig upp när det kommer en en gamling, men då kommer i stället alla de trötta gamlingar man inte rest sig för på tunnelbanan, och ifrågasätter en.

Eller så kanske man helt enkelt upphör att existera.

Jag vet inte vad som är värst.

Filosofen

När jag var liten brukade en kusin till mig ställa frågan “om du hittar…” till exempel “…en transformer…” “i en bajskorv, vad skulle du göra då?”.
Det är en mycket bra fråga; skulle man tvätta den o sedan leka med den fastän man visste det varit bajs runt hela, och att det säkerligen fortfarande fanns bajsatomer kvar på den, eller skulle man i stället lämna kvar den där i bajset och sedan under resten av sitt liv tvingas gå runt med vetskapen att man gått miste om till exempel shockwave.

Det gick att köra detta tankeexperiment på andra grejer med: He-man gubbar, pengar osv.

Fast inte på oliver.

Idag gav jag 1kr till en tiggargumma på trappan Hötorget. Hon tittade på mig som om jag var dum i huvudet då jag lade ner slanten i hennes pappmugg med ett foto på familjen tejpat på.

“Vad fan en krona, var det allt du kunde unna en utsatt EU-medbomrgare?” frågade hon mig på sitt språk.
“Många bäckar små” sade jag uppmuntrande som svar, sedan gled jag vidare, köpte jordgubbar, tre askar för 100.

Sedan lite blommor.

Livet är så skönt här, solen lyser på min starka kropp och jag glider fram som på två moln i mina marinblåa crocs.

Sån är världen; vissa har det bra och njuter av världen och livet, medan andra har det mindre bra, samlar enkronor i en gammal pappmugg.

Framtid Ånge

Nu damp senaste framtid Ånge ner i brevlådan igen.

Den är bra: Jag får hålla koll på vad som händer i Ånge kommun. Det kan vara om Takida gjort nåt nytt, eller så har någon skapat en facebookgrupp on Torpshammar. Nu i denna på ledarsidan, några inspirerande ord från kommunalrådet Sten-Ove med anledning av Kungens besök på nationaldagen:

[...] Ja vi har saker att vara över som topplag i div 2 fotboll, norra Sveriges bästa konstgräsplan, Takida och Stiftelsen, Ångespelet, Sommarteatern osv. [...]

Jag måste bara nänma det fantastiska trädhusprojektet i Haverö också. Tack vare lokalt engagemang och många ideella timmar har projektet levt vidare och nu finns ett trädhus i otroligt läcker design.

Japp. De händer med andra ord inte så mycket i Ånge kommun.

Det är det som är grejen.

All you need is love==bs

Det är rätt många floskler folk kör med, men tänker de innan eller?

Till exempel om det var John Lennon eller vem det var som sade a”ll you need is love”. Stämmer det verkligen?

Kan tänka mig det är en klen tröst för alla de fattiga som inte har råd med mat, medicin och rent vatten.

Eller hoppa ner på havets botten några minuter för att se hur det är om man inte också behöver luft att andas, eller vore det inte kul och sticka iväg till rymden pga ingen gravitation¿

Jag behöver mina ögonlock för att kunna sova, och en dator för att surfa på Internet, så kom inte och försök dig på sådana där floskler på mig, John Lennon, jag köper det inte.

Däremot blir jag irriterad.

Memento mori

Idag tänker jag på döden och på att bli gammal och så har jag hört att äldre människor är mindre rädda för att dö, och att det beror på någon hormon eller någonting dylikt som gör en mer mottaglig för döden ju äldre man blir.

jag har ingen aning hur det står till med de grejerna i verkligheten, för jag pratar nästan aldrig med gamlingarna, och gör jag det då handlar samtalen mest om ditten och datten, men är det så som sägs så är det helt klart nåt att se fram emot.

Jag har börjat med kavaj.

Shitt va life is nice.

Åker taco tuben igen, en av de nyaste modellerna. Top-notch.

Det är fullt med baciller här. Det är så att åka kollektivt.

Man delar med sig..

Har en, ska ingen vara utan.

Man borde ha plasthandskar då man åker taco tuben: Bacillerna angriper en från alla håll; in i fingrarna, huden, lungorna och kläderna.

En gång slickade dan på en gatusten, men inte dog han för det.

Det är bra med tunnelbanan som motiverar mig att skaffa körkort.