“You’re wierd” sa den jävla storrökaren en gång till mig i Brussels

Brukar ni inte också prata med er själva ibland? Till exempel när det bubblar upp ett pinsamt minne från förr, som en metangasbubbla i ett träsk bubblar minnet upp medan man håller på med någonting helt annat. Då brukar jag säga “Nej” eller “Jag är snäll” eller någonting sådant och sedan tittar de på mig frågande, om det står några i min omgivning.

Det händer andra saker med, en gång när jag var konsult i Bryssel tittade en kille på mig och sade jag är konstig: “You’re wierd” sade han. Jag vete fan vad jag hade gjort, om det var att jag tog smörgåsar med ost och tonfiskröra på i deras Canteen (Man fick välja vilka tillägg man vill ha, och de lade dem i smörgåsen. Ost och tonfiskröra sade jag, varpå de såg jätteförvånade ut när jag beställde de smörgåsarna, och bad mig upprepa.) , eller om det var någonting jag sagt, eller om det var en kombination av flera olika saker jag sagt och gjort, eller om jag hade pratat med mig själv eller nåt, men han sade i alla fall att jag var konstig “You’re wierd”, (den jäveln som rökte bigpack med cigaretter om dagen i askar med 40 cigg i varje ask jävla storrökare).

Tack svarade jag honom: “Thank you”, för livet blir mycket enklare om man tar allting som en komplimang.

Som denna scenen i star trek V Final frontier:

 

 

SPOCK: Am I to understand that your secret ingredient is …alcohol?
McCOY: Whiskey. Tennessee whiskey, Spock! . Care for a little snort?
KIRK: Bourbon and beans. An explosive combination. Do you think Spock can handle it?
McCOY: Are you kidding? With that Vulcan metabolism he could eat a bowl of termites and it wouldn’t bother him.
SPOCK: As you are so fond of pointing out, Doctor, I am half human.
McCOY: Well, it certainly doesn’t show.
SPOCK: Thank you.
McCOY: How do you like it? This guy never changes. I insult him and he takes it as a compliment. …Uh, you two of you could drive a man to drink.

10 årsjubileum

Nu har jag bloggat i tio år. Jag kommer fortfarande inte på vad jag ska skriva om, och har fortfarande kanske fem läsare (och en av dom är mig själv), men jag slutar inte. När jag blivit känd kommer nån att lägga upp hela denna bloggen till en bok, och vem är det som skrattar då?

 

Ally McBeal Baby

Och sen kommer jag att bli känd. Det är Catch 22: Moment 22.

Nytt på Internet i december

Nu ska vi se vad som har hänt på Internet sedan sist: en fet man försöker ta sig ut ut en sportbil, men det går inte: han är för fet. Sen lite nytt om invandringen till sverige: det är samtidigt väldigt dyrt och en otrolig investering som både lönar sig på sikt, men samtidigt kostar som två kexchoklad en box vin och ett netflixabonnemang.

Sen har spotify kört lite reklam för att man kan lyssna på gamla Beatelsskivor. Ok kul för alla gamla människor kanske, men var är “Fly on the windscreen”? (INTE coverversionen med Ane Brun?


Det var allt men alladinaskarna smakar fan var är trillingnöten? (Den har flyttat upp i regeringen)

Julknytkalasfest med familjespel

Hej alla läsare! Idag ska jag åka ut till Haninge aka “Handen”: “the hand” och jag tar med mig några burkar med sill och lite knäckebröd. Eventuellt kokar jag ett par potatisar med, och lägger dom i en påse och tar med. Det får vi se om jag orkar koka eller inte, inte bestämt.

Det får räcka; någon annan julmat har jag inte. 
Ingen Janson och ingen prinskorv.

Jo förresten så har jag prinskorv, fast bara en.
Den behöver jag själv.

Néscafe

Fördelen med néscafe och pulverkaffe är att man kan ta med det ut i rymden och har man inget varmt vatten drar man bara in det i nésan. Sen kan man ha i lite vitt om man vill. Det blir så gott.

Eller så kan man ta lite ljummet vatten från kranen och blanda i pulvret direkt i: Perfekt temperatur direkt.

Operation

Nu ligger jag och försöker sova. Blundar och slappnar av, men tankarna bara snurrar runt i skallen på mig så jag blir aldeles tokig. 

Jag opererade mig 2011 eller var der 2012 efter att ha scannat huvudet i en såndär man ligger i, en sån dom har på film. Inte en sån nakenscanner de har i USA på flygplatserna.  En huvudröntken eller nåt sånt.

På Ersta sjukhus. Sköterskan sade hon hoppades det inte var något allvarligt och jag sade tack och sen dröjde det några månader innan jag fick tid för operation. 

I alla fall på operationen har man kalsonger och en vit klänning från landstinget, och en dropp med tror jag resorb i. Sköterskan som skulle installera droppen var nervös och stack fel flera gånger och blev då ännu mer nervös och stack ännu mera fel, samtidigt som en äldre sjuksköterska stod bakom och kom med tips.

 Det gör inget sade jag. Jag är ganska schysst på det viset. För att inte tala om att jag en gång räddade livet på ett litet barn.
Inne på operationen var det fullt med folk runt mig. Läkare sjuksköterskor och gud vet allt. Sen fick jag en sån narkosmask att andas i. Sen fick jag panik. Sen somnade jag.

Det är en sak jag tänkt på och som stör mig: undrar om jag fes när jag låg där sövd.

Hej

Det var nåt jag ville skriva förrut men jag hade glömt lösenordet.

 

Idag hade jag en ostrken skjorta på mig, det kändes radikalt. Nu bråkar Hollywoodfruarna igen på TV:n. I morgon är en ny dag.

Ljummet är bäst

Lukewarm coffee, det gillar jag. Ljummet är bäst: Ljummet svart kaffe. Jag gillar att duscha ljummet med, och när det är lite lite kallt ute.

Men jag gillar en hel del varma saker med, till exempel varma mackor.

Ljumna varma mackor.