Heart of steel

Nu åker jag tunnelbanan och snart e jag utanför tullarna. De sitter två människor och pratar filosofi en bit bakom mig. Filosoferna håller på med frågor som “vad är varför, osv”, säger de.

Sånt håller filiosoferna på med, säger en. Skriver långa vetenskapliga texter om vad är vad och varför.

Jag har glömt mina hörlurar och idag hade jag hellre lyssnat på Manowar än en diskussion om filosofer. De texterna dom har e så bra, låtar med temat att kämpa.

Burn the bridge behind you. Leave no retreat. There’s ooooonly one waay hooome.  

Jag ska på en sorts fest så har hämtat gratis tulpaner från coop, och så har jag med mig en flaska Fernet Branca som jag hade tänkt ge bort.

Det är ett säkert kort, Fernet. Vad är en helg utan Fernet Branca?, så sa han dom hjälpte mig hitta flaskan på systembolaget tidigare idag. Alla gillar det därför är den då bra som present.

Farmen

Kollar farmenfinalen. Alla säger att de är sig själva, och det är bra.

Det är enkelt att vara sig själv. Eller mer specifikt går det inte att inte vara sig själv.  

Det finns en hel del muppar där på farmen. Det är skönt att man slipper umgås med farmendeltagarna. Fyyyyy fan vilka mäniskor det finns. Fullvuxna är dom med, i alla fall fysiskt.

  Jävla mobbare och det värsta är att dom där jävla människorna har rösträtt.

Demokrati är någonting otroligt fint, men det är en nackdel (och en fördel) att alla (myndiga medborgare) har rösträtt.

Zumba

Idag körde jag lite zumba för första gången.

Zumba är en sorts konditionspass med blandning av olika dansstilar:

Det är touch nånting-nånting step, salsa, indisk dans, dans då man hoppar från höger till vänster och reggaeton:

Reggaeton är nån sorts sexdans där man vickar på rumpan, höfterna och brösten, samtidigt som man står på huk. 

Själva passet tyckes rikta sig först och främst till kvinnor, för jag var enda mannen där (för jag är för stor för att kalla mig “kille”, även om man kan argumentera för att jag är för omogen för att kallas man, men skit samma).

Och så var det väldigt bra musik: Mohombi, Nayer, Pitbull (, fire), Shakira, lite mer Mohombi, Ricky Martin, LFMAO m.fl.

Zumba är ett riktigt höjdarpass tror jag.

Ett ofattbart svek.

Jag kommer aldrig att förlåta han muppen som smet från taxin på väg hem från Mickes 30 års fest förra eller om det var förrförra året. De där hundra kronorna hade jag tänkt ge till någon fattig stackare utan alla tänder i munnen, eller annars donera dem till djurens rätt.

Men så kan det gå; ett-noll till muppen.

Nu vänder jag blad och går vidare. Kan man inte förlåta så måste man i alla fall gå vidare.

Yin och yang, muppen: Jag har gått vidare, men du är troligtvis fortfarande en mupp.

En vanlig söndag

Nu kollar jag nya Alfons-DVD vi lånade från biblioteket, där vi gosade med två stora nallar och läste böcker för lillen.

Det finns en hel del dåliga barnböcker alltså, och en hel del dåliga, men de flesta är varken eller.

Vi åt mat först, på det där sushistället vid fridhemsplan. Jag är så trött på kalla sura risklumpar med slemmig fisk och den där sega tuggbiten som inte smakar nåmting, så tog bibimbab: några kycklingrester med teriyakisås på ett spett, lite klibbris, en ägghalva med grön gula och majonäs på, och kimchi som smakade som kalla slemmiga krossade tomater. Och lite rivna morötter. 

Mmmmm.

Och så har vi aprilväder fast det är Mars: snöstorm och solsken.

Rita spöken

Hej Bloggen! idag ritade vi lite spöken.

Eller det var jag som ritade. Lillen sade vad jag skulle rita, och jag ritade.
Jag tänkte rita med “spöket Laban”-stil, men jag vart inte helt nöjd, så tankarna började vandra samtidigt som jag började rita en get i stället, (som jag inte heller blev nöjd med).

“NEJ” skrek min dotter då: “du ska rita spöken“.

forsok1

Så jag ritade ett nytt spöke, även detta med “spöket Laban”-stil, fast mitt i så glömde jag bort om det var ett spöke eller Lilla Anna jag ritade så då blev det så här:

forsok2

NEJ rättade hon mig då irriterat: “INGA BEN!”

OK OK OK sa jag, fast vid det här laget började jag tröttna på att rita spöken, men jag vill naturligtvis inte göra lillen besviken, så jag gjorde ett spöke utan ben.

forsok3
NEJ! skrek min dotter, “inte glad, han ska vara ledsen.”, för jag hade ritat ett glatt spöke, så jag började på ett nytt bredvid, “NEEEEEEEEEEEEEEEEJ, INTE PÅ SAMMA”, för jag tänkte på naturen och ville spara lite skog, så tänkte göra det ledsna spöke bredvid det glada, så de kunde bli kompisar, och så skulle det glada spöket kunne trösta det ledsna, eller försöka i alla fall, men OK OK OK, ett nytt papper och denna vart rätt bra, men tankarna började återigen vandra:

forsok3_5

NEEEEEEEEEEEEEEJ grät hon nu, “INGA PRICKAR”

Ett ledset spöke, utan ben, utan, prickar:

forsok4

NEEEEEEEEEEEEJ INGA ARMAR!!, HAN SKA VARA ARG!!

 

OK OK OK då gjorde jag ett väldigt argt spöke utan ben utan prickar, utan armar. Den vart ganska cool tyckte jag men då tittade lillen på mig som om jag var en idiot. “NEEJ: inga ögonbryn” skrek hon och såg väldigt frustrerad ut.

path3911

 

 

OK OK OK

Jag tog ett nytt papper igen och skärpte mig. Denna gången: ett argt spöke utan ben utan prickar, utan armar, utan ögonbryn.

rect5212

 

Då tittade min dotter uppgivet på mig, och sade bara NEJ.

NEJ.

 

Livskvalitet

Fiskbullar är riktigt gott, med lite kokta potatisar och en färsk tomat.

Jag vet att livet är i hard core mode och att en dag är jag inte ung frisk och stark längre, och att det finns många fattiga i världen, mycket krig och elände, och att livet är orättvist. En del har inte färskt vatten, en del har otäcka sjukdomar och/eller parasiter, och en del är djur och dom äter man ju (så dom kan inte ha det så kul), men jag kan ändå inte låta bli att vara lycklig. Kanske för att jag inser hur bra jag har det. Det tänker jag på varje dag: om jag ville skulle jag kunna äta fiskbullar till frukost lunch och middag varje dag, eller varannan dag fiskbullar, varannan dag tacos (och varannan dag pasta med mögelost och paremesanost). Och så kommer jag hem till min lilla familj varje dag efter jobbet.

Jag skulle inte byta mitt liv mot någonting. Inte mot kungens liv, och speciellt inte Gustav Vasas (han hade tandvärk mm). Inte för att åka upp i en raket till rymden. Inte för att åka in i framtiden. 

Jag kanske redan har dött för det verkar som om jag är i paradiset.

Jag kanske borde dela med mig mer till andra.

Jag kanske borde skriva en bok om mindfullness.

Är Hubotarna Cyloner?

Holodoktorn är riktigt bra. Nu ska jag gå in på facebook och like:a “the doctor”, eller “holodoc”, eller “ECH”, beroende på som dyker upp.

Jag skulle ha svårt att orka med Kes om jag var holodoktorn: Hon har så jobbig röst, och så är hon så präktig med. Hon och Neelix skulle jag släppa av på första bästa M-klassade planet och sen åka vidare och känas mig härligt avslappnad. Jag replikerar hellre olika sorters tomatsoppa tre gånger per dag varje dag och äter det i sju års tid än äter hans vidriga mat. Jag tror Neelix gjort en kokbok.

Härligt avslappnad är jag nu, fast det är söndag. Fast jag skall vara på jobbet klockan 0700 imorgon. Fast livet är i hard core mode.

Hardcore mode

Först blev jag glad då jag började lira Diablo III på hardcore mode: Allt blev farligt. Spännande: Ett enda snedsteg så är man död. Råkar man bli nerkopplad mitt i en rift så är man död. Osv och sedan var det bra med den saken. 

Som wikipedia säger

Hardcore characters cannot be resurrected; instead they become permanently unplayable if they are killed. Hardcore characters are separately ranked, and they can only form teams with other hardcore characters. After dying, the ghost of a hardcore character can still chat, the name still shows up in rankings, but the character cannot return to the game.[23]

Först tyckte jag det var roligt att spela precis som verkligheten, att man dör.

Sen tänkte jag att verkligheten är precis som hardcore mode, och då kändes det inte bra.