Shitt va life is nice.

Åker taco tuben igen, en av de nyaste modellerna. Top-notch.

Det är fullt med baciller här. Det är så att åka kollektivt.

Man delar med sig..

Har en, ska ingen vara utan.

Man borde ha plasthandskar då man åker taco tuben: Bacillerna angriper en från alla håll; in i fingrarna, huden, lungorna och kläderna.

En gång slickade dan på en gatusten, men inte dog han för det.

Det är bra med tunnelbanan som motiverar mig att skaffa körkort.

Fuck thidS life.

Glider från träningen. Ser blondinbellas kille Odd glida runt med barnvagnen. Ser bebisen.

Det är inte många som sett honom.

Sen ner i tuben. Biljettkontroll. Dom hatar jag. Nu var en som skrev en böteslapp åt en hemlös man som försökte sälja situation sthlm. Snacka om att sparka på den som ligger. Hade han bara vetat att det bara är att gå rakt igenom spärren, bara plöja veva upp 50 cent i öronen och gå förbi. Dessa kontrollanter får inte röra dig.

Jag äter hellre bajs än o jobba som biljettkontrollant.

Det är inte det att jag saknar biljett. Jag är i gen ungdom eller luffare.

Jag hatar också “radio”"tjänst”. Skulle hellre jobba som biljettkontrollant än jobba på radiotjänst.

Fucking scumbags.

Buuu huj nu tillbaka till kontoret.

Good Enough

Nu ligger jag och kollar upp i taket igen. Tiden tickar, men jag somnar inte. Det känns som om jag druckit tio red bull, för hjärnan är hyperaktiv som ett kärnkraftverk.
Jag håller på med skägg, dels för jag inte orkar raka mig, men också för att jag inte har tid. Det är ohållbart. Jag inser att även skägg kräver omsorg, för stråna tycks växa i av varandra oberoende tempo, så det ser fjunigt
ut. MAn behöver en rakapparat, och det hade jag absolut inte tänkt köpa, så provade med näshårstrimmern, och det vart helt OK – good enough är vad jag siktar på.

Idag lade jag ner en hel del tid på att försöka göra pusselbitsshapes till en powerpointpresentation. Syftet är att visa hur olika delar i ett system hänger ihop: Som bitarna i ett pussel. Den presentationen är exakt en slide lång.

Två saker att tänka på om man har fyra pusselbitar som hänger ihop:

1. gör inte så att det blir en hane uppåt och en hona tull vänster, och rotera ett kvarts varv för varje bit fyrA gånger för då ser tomrummet mellan bitarna ut som et hakkors

2. Det fanns inget bra sätt att ta bort från en kvadratisk figur, så ingröpningarna är helt enkelt cirklar färgade i bakgrundsfärgen på sliden, och har man grupperat formerna så kommer det svarta från cirkeln att överlappa de andra bitarna om man inte gör en pusselbit med två ingröpningar och lägger den biten underst. Good enough.

Det hände mer bra grejer: en kollega visade att man inte behöver vatten i teet; man kan köra mjölk, och i med tepåsen. Och lite honung: Perfekt. Jag gillar inte vatten.

Och sommaren, den tycker jag inte så mycket om heller, tycker att det blir för mycket värme, och varken jag eller mina datorer tycker om när det är varmt inne, och ute är vi helst inte heller.

Jag gillar våren hösten och vintern.
å

The funeral

20140322-072828.jpgIdag pratade vi om döden. Specifikt det här med sin egen begravning, för en sådan blir det förr eller senare vare sig man vill det eller inte. Jag vill det absolut inte, och har inga preferenser alls vad gäller det praktiska: Gravsten, musik etc., men man gör sina anhöriga en tjänst genom att stolpa ut några riktlinjer, så här kommer de:

Jag vill att kroppen ligger i en öppen kista av marmor i en krypta eller ett mausoleum fyllt med fladdermöss. Det är bara skelettet kvar av min kropp. Tittar man ner i kistan möts man av ett hånflin och stirras sedan ut av två tomma sockets. Och på min kropp: ett glimrande långsvärd.

Sen var det maten: tacos

Blommor: är OK

Musiken:

Sen pratade vi om att lägga hjärnan i en glasburk eller den kanske går att sälja.

Otroligt kraftfulla visdomsord! Måste läsa detta

Hej läsaren!

Jag kommer nu med mina visdomsord; dom har jag läst på Internet och tagit till mig.

Att man ska skita i vad folk tycker om en.

Jag vet att folk sitter och snackar skit om mig och gör sig lustiga över min butt crack, mina brister och skavanker, säger jag är falsk och inte gillar min stil. Jag skiter i dessa människor och dödsnacket, eller om dom tycker jag är fin eller ful i glasögon och skägg och min stora näsa med stora porer.

Det känns bra.

Jag skiter i om folk tror jag är bög för jag går på friskisjumpa och hatar sport.

Jag kommer inte att ligga sömnlös och undra om jag sade nåt fel på mötet, och om folk tycker att jag är oseriös.

Folk tycker så jävla mycket hela tiden, och det går inte att vara alla till lags eller att leva upp till allas förväntningar.

Men den enda man bör vara till lags med är sig själv och sitt samvete.

Och då blir det bra

Yolo om “mätta människor”

Hade en diskussion med en kollega förra veckan. Den handlade om mål för gruppen, vart vi var nu och var vi är om ett år. Jag sade att jag tycker vi har det väldigt bra.
Då citerade kollegan att sin kompis som hatar “mätta människor”.
“mätta människor” utvecklas inte, de är så nöjda nämligen. “hungriga människor”, däremot, de tar för sig och så vidare (säkert från någon film eller nåt).
Då talade jag om för min kollega:

1. YOLO,
2. Carpe Diem,
3.. Kul och ligga på sin dödsbädd utan att varit nöjd en dag i sitt liv.

Men framför allt, sade jag, var själva antagandet att mätta människor är nöjda är helt fel. Har han aldrig avslutat en kväll på restaurang med en crème brulee? Jag berättade även om min bok “mätt men inte nöjd”, och klappade mig nöjt på magen.

Idag

Idag testde jag en ny sport: curling. Det finns miljarder olika sporter, och alla har det gemensamt att jag är dålig på dem.
Curling är en av dom konstigare sporterna; man har mjukisbyxor, fleecetröja och cykelhjälm, speciella skor man kan slidea på, en sopskvast och en stor sten med handtag. Vem fan kon på det?
Någon mupp säkert.

Och det var svårt.

Sedan såg jag en tant med en papegoja på axeln på Kungsgatan. Då blev jag glad.

Hen hen hen hen hen hen hen hen hen hen hen

Blir jävligt irriterad på folk som irriterar sig på användandet av ordet hen.

Så fort nån skriver det i tidningen kommer kommentarerna: vadå höna? Osvetc. — Folk sitter och grinar ut sitt missnöje på tangenterna för alla att titta på.

Såhär är det: Vi har utökat funktionaliteten i svenska språket med ett extra ord för mer nyans. Som färgerna på en målares palett. Vi har nu mer presicion i språket och det tycker jag är bra.

Det jag inte fatta är: vad är problemet? Varje ord är frivilligt att använda, så varför inte skita i att använda ordet om man inte gillar det?; precis som jag inte använder “vinnarskalle”, eller andra ord som är vanliga i sportsammanhang. Jag sätter mig inte på golvet och grinar när folk kallar sig vinnarskalle, eller säger att hjärnan är en muskel som kan tränas, utan fattar vad hen som säger det menar, och respekterar hur andra människor uttrycker sig i tal och skrift.

Jag är ett jvla föredömme.

Mad max Hötorget

E på Hötorget. Dick Tracy står en bit bort med hatt och trenchcoat.
Jag har tre mobiler: en i varje bröstficka, och denna som jag bloggar med.
Tunnelbanan funkar inte bra idag; ljusen flackar(?) och man kan bara åka en station med varje.

Det är tiggare i varje gatuhörn och tunnelbanevagn.

Det är grått väder och har regnat.
Det känns dom Chiba city eller vad fan den heter, staden där Neuromancer börjar i.

Massa skit

Idag sade bilskolläraren att jag var feminin som inte kunde höger och vänster. Det valde jag att ta som en komplimang.

Jag är modern.

Apropå modern så har mitt moderkort gått sönder, men jag är inte en sån som klappar ihop vid motgångar. Det är därför jag kommit så långt i livet.

Jag skulle säga vinnarskalle om det inte var ett så djävuskt fult ord.

Det är skönt att vara vuxen. Jag kan köpa lösgodis för tre hundra kronor och ingen jävel kan säga nånting om det.
Det är skönt att leva.